KRÖNIKA: Misskötsamma elitidrottare

Även en elitidrottare är i första hand en människa, vars handlingar skall bedömas utifrån de normer som gäller i samhället och inte i förhållande till vad den presterar på basketplanen.

Många idrottare tycks tro att de tack vare sin idrottsliga ställning har en självklar rätt att leva enligt ett normsystem som bara gäller dem. Så fel de kan ha. Det går inte att känna annat än förakt för sådana ställningstaganden.

Dessutom har elitidrottare ett längre gående ansvar än vi andra. För att de är offentliga personer, för att de representerar något (en klubb, ett land etc.) och för att de har skaror av beundrare, inte minst ungdomar, för vilka de är förebilder.

Jag vet att många helst vill slå dövörat till, när olika ”skandaler” inträffar i basketvärlden. Så oerhört ängsliga för att deras älskade sport skall omnämnas i något mindre smickrande sammanhang, förstår de inte att den typen av händelser kräver åtgärder och aktiv handling, inte mörkläggning. Kanske tycker de inte ens att saker som Patrik Sjöbergs avslöjanden om sexuella övergrepp inom idrotten skall komma i dagens ljus?

För de flesta av oss, och även för merparten av idrottarna, är det självklart att en idrottsidol inte skall göra saker som är oacceptabla och i vissa fall även lagvidriga.

För alla idrottare är det dock inte självklart och man kan fråga sig hur de är resonerar. Eller kanske resonerar de inte alls? Är de möjligen så samhällsfrånvända i sin basketbubbla att de inte begriper bättre? Man kanske skulle rekommendera dem att läsa en bra bok istället för att bara twittra nonsens och spela tv-spel mellan träningarna, så att de fick, om än en smula, perspektiv på sin torftiga tillvaro.

På 70-talet kunde man möjligen ha överseende med någon amerikansk import som odlade hasch på balkongen, men i dagens samhälle fungerar det inte riktigt. Eller borde i alla fall inte.

När spelare begår handlingar som att misshandla andra, att urinera utan att gå på toaletten på offentliga platser, gripas för fylleri eller motsvarande, finns ingen anledning att se mellan fingrarna bara för att de är viktiga spelare.

Klubbledningarna borde uppvisa moralisk resning, ta sitt ansvar, skicka ut rötäggen och ta de idrottsliga konsekvenserna när sådant händer. I den meningen agerade Visby Ladies styrelse föredömligt, om än lite förhastat, när lagets båda amerikanskor hamnade i klammeri med rättvisan.

Notera: Åsikterna som uttrycks i krönikan är helt och hållet mina egna och skall inte uppfattas som ställningstaganden från SBBK.

Av: Tapio Joulamo