KRÖNIKA: Några utmärkelser för säsongen 2011-2012

Ligorna är slutspelade och det är dags att sammanfatta en del intryck från säsongen som varit. Vissa av dem går till sådana som gjort minnesvärda prestationer, medan andra utmärkelser kanske inte är lika smickrande. Oavsett vilket, alla har sina sätt att se på händelser som inträffat. Här följer några av mina högst personliga intryck.

Årets svenska damspelare: Ulrica Holmqvist, Telge Basket
Det finns spelare som har större repertoar än Ulrica, men hon får priset för att han flyttat fram positionerna ordentligt den här säsongen och för sina avgörande insatser för Telge i slutet av säsongen, när hon fick ta plats i det skadedrabbade lagets förstafemma. Ulrica stod pall och blev en viktig faktor i Telges försvar av SM-guldet. Och ytterligare en belöning lät inte vänta på sig. Nyligen blev hon uttagen i damlandslagets 24-mannatrupp.

Årets utländska damspelare: LaTangela Atkinson, Telge Basket
Hon dök upp en dag i januari, raka vägen från nattskiftet på Coca Cola fabrikens lager. Och inte sedan Lollo Halvarssons sista säsong har en spelare varit så dominant i ligan. Hon var bra i Norrköping förra säsongen också, men det här var något helt annat. I år spelade hon i en egen klass.

Årets svenske herrspelare: Martin Ringström, Dolphins och Adnan Chuk, Kings
Dött lopp mellan de båda veteranerna. Ringström måste vara Dolphins bästa värvning på länge. Han blev bättre och bättre och allra bäst när det gällde som mest. En klippa i mästarlaget, som fick nöjet att upprepa det SM-guld han vann med Solna 2003.

Chuk missade åter chansen att bli svensk mästare, men frågan är om någon spelare betyder mer för sitt lag än vad han gör. Utan behovet eller kravet att vara en poängmaskin håller han ihop laget på och utanför planen. Chuk är kittet i Kings lagmaskin.

Årets utländske herrspelare: Dee Ayuba, Norrköping
Ayuba har varit Dolphins bäste spelare sett till hela säsongen, och det skipades väl någon form av rättvisa när han efter sin skadefrånvaro återkom till laget mitt i finalserien och blev tungan på vågen. Att det dessutom blev just han som avgjorde den sista matchen genom sin block på Johnell Smith i slutminuten kan väl inte förvåna någon.

Årets gåta: Södertäljepubliken
Det krävdes SM-final för att Täljehallen nästan skulle bli utsåld. Att publiken i Södertälje är svårflörtad är ett understatement, med tanke på stadens framgångar på elitsidan. Det finns en del att jobba med och förhoppningsvis lyckas man snart vända trenden. Om inte annat för att slippa alla ironiska kommentarer som cirkulerar, i stil med ”nu har de glömt att öppna dörrarna till Täljehallen igen”.

Årets lärdom: Ligan är inte stängd!
Genom sin informationsansvarige lät förbundet i en artikel på Basketsverige.se meddela den överraskande nyheten att herrarnas basketliga inte är stängd. Den gängse definitionen, inklusive i vetenskapliga sammanhang, är annars att en stängd liga är en sådan som man inte kan kvalificera sig till enbart på sportsliga meriter.

Lärdom: Att ligan inte är stängd? Ingalunda. Att man inte skall hitta på egna definitioner hur som helst, när det redan finns accepterade och vedertagna.

Årets hetsporre: Vedran Bosnic
En spelare i Solna Vikings sa så här om Kings coach apropå den intensitet som han visar vid sidlinjen under matcherna: ”Det var jobbigt när man blev dubblad vid sidlinjen. När man försökte rotera bort från dubblingen stod coachen där och viftade med armarna, praktiskt taget inne på planen. Det var som att bli tripplad med hjälp av en sjätte spelare”.

Älskad för sitt engagemang och sin inlevelse, men av vissa också avskydd för sin heta coachingstil och intensiva munläder, har han två år i rad utsetts till årets coach i ligan. Det är betyg nog för hans förmåga att åstadkomma resultat.

Han har sin stil, på gott och ont, och till belackarna kan man genmäla att han då och då får betala ett pris för sitt sätt vara. Vedran har också självinsikt nog för att inse att han ibland faktiskt förtjänar det där T-tecknet som domarna ger honom. Men att han skulle få två rad efter drygt två minuter i den femte finalen, tyckte nog t o m hans starkaste kritiker var lite väl magstarkt.

Årets pyspunka: Avhoppen från DU 20 landslaget
Farhiya Abdi ville prioritera DU 20 landslaget före damseniorerna den här sommaren. ”Vi har chansen att ta EM-guldet”, sa den alltid optimistiska Farhiya. De fina årgångarna 92-93 jämförs av många med 88-89 gruppen, och den senares coach, Mikael Johansson, sa så här om årets upplaga när han fick reda på att två nyckelspelare hade hoppat av. ”Det var riktigt synd, för som jag ser det hade vi aldrig haft en bättre chans att vinna vårt första EM någonsin”.

Utan Amanda Zahui och Sally Kabengano går det dock inte. De båda stjärnorna skulle haft nyckelroller i laget och är omöjliga att ersätta. Båda har tackat nej till årets landslagssommar, vilket ger anledning att åter ställa frågan: Har man en skyldighet att ställa upp för landslagsspel eller en rättighet att avstå?

Årets kursändring: Disciplinnämnden
Disciplinnämnden beslutade mitt under finalspelet att ändra kurs i sina bedömningar. Ett par månader tidigare hade man fastställt en avstängning på två matcher för en spelare i en lägre division, därför att denne ”borde ha insett att han kunde komma att skada en annan spelare”. Men det var då det. Ingen är väl sämre än att man inte kan ändra sig?

Årets happening: Herrarnas SM-final
Herr finalen innehöll det mesta inklusive en hel del bra och spännande basket. Att laget som vann grundserien också blev mästare känns helt logiskt, och det intressanta är att Dolphins förmodligen är det lag som får ut minst av sin potential av alla i ligan. Men de spelare de har räcker.

Trots alltt kan man inte låta bli att med Södertäljeögon undra vad som hade kunnat hända i finalen om inte om hade varit. Om Andrew Mitchell hade blivit avstängd efter sitt överfall på Dino Pita. Om inte Vedran Bosnic hade blivit utvisad efter drygt två minuter i match fem. Om inte Johnell Smith, som den förste Kingsspelaren på hela säsongen, hade fått sin oturliga skada lagom till finalserien. Om inte Dee Ayuba hade dykt upp som gubben i lådan efter sin skadefrånvaro.

Årets gäspning: Damernas SM-final
Alla hade tippat Telge. Alla hade tippat 3-0 i finalen. Och alla fick rätt. Gäsp. Men att samma sak skall inträffa nästa säsong är långtifrån givet.

Årets ångest: Steg 4 kravet i ligorna
Kravet på utbildning finns inte bara i våra konkurrentländer. Det finns också i de flesta stora idrotter. Inget konstigt med att det finns ett krav på genomförd steg 4-utbildning för att få coacha på högsta nivå i Sverige. Ändå har frågan föranlett ett väldigt rabalder, trots att alla under många år vetat att kravet kommer från och med säsongen 2012/2013.

En fråga man kan ställa sig är varför alla bekymmer flyter upp till ytan i sista minuten. Och så finns det de som ifrågasätter om hela processen egentligen är så välgenomtänkt.

Själv undrar jag vad som skulle hända om en massa coacher med steg 4 behörighet hoppar av sina uppdrag samtidigt och det inte finns tillräckligt många med rätt utbildning kvar i depåerna. Vem skall då coacha lagen?

Förslagsvis löser man det här genom lite normal smidighet. Jag tror inte någon protesterar om man t ex låter en obehörig coach med 25 års nationell och internationell erfarenhet ta ett ligauppdrag, med kravet att denne skall genomföra utbildningen så snart det ges tillfälle och finns en plats på kursen.

Årets sorti: Tillman lämnade Telge
Han drog in två raka guld och sedan försvann han som en avlöning till Luleå för att jobba med ungdomar på Riksbasketgymnasiet. Jens Tillmans tid i Södertälje har gett honom mycket, samtidigt som det funnits en del saker som han är glad att slippa. Han fick i alla fall sista ordet och vandrade nog småleende ut med bucklan i famnen.

Årets baskethuvudstad: Södertälje
Till Luleåfansens nesa blev de förvisade till andra plats när de förlorade båda serierna i stadskampen. SBBK befäste sin ställning som landets basketmecka och antalet nationella mästerskap (SM och RM) räknas just nu till 129. Att siffran stiger ytterligare efter U-SM maj är nog ingen vågad gissning.

Årets buse: Andrew Mitchell
Mitchell kan vara en gudabenådad spelare och kan säkert en massa annat också. Bland annat har han en journalistisk ådra och driver sin egen nyhets/nöjessajt på nätet, ”Woodlawn Post”. Men årets ärkebuse är han också i basketsamhället, på och utanför planen.

Notera: Åsikterna som uttrycks i krönikan är helt och hållet mina egna och skall inte uppfattas som ställningstaganden från SBBK.

Av: Tapio Joulamo