KRÖNIKA: Certifierad av FIBA men inte av SBBF, eller kanske tvärtom?
2012-08-11
Det finns mycket att säga om Svenska Basketbollförbundets krav på steg 4-utbildning för coacherna i basketligan dam och herr. Och många har också gjort det. Vi skall inte här och nu upprepa allt som uttalats i de diskussionerna, men än en gång konstatera att få förstår den oresonliga hållning som man från förbundshåll uppvisar i detta skede, nu när bestämmelsen träder i kraft. Dispenser och smidighet har uppvisats i parti och minut i andra ärenden men av någon underlig anledning inte i just den här.
Ett ytterligare vedträ på den inflammerade brasan kan jag ändå inte låta bli att lägga på, mest för att illustrera ett märkligt faktum; att några personer intygas ha den högsta nivån på coachutbildningen i Sverige, men ändå måste gå steg 4 för att få coacha i ligan, medan andra, som faktiskt inte har steg 4, intygas ha den högsta utbildningen.
Det låter kanske märkligt, men det som den här saken handlar om är listan över de personer som är ”FIBA approved coaches”. Hos FIBA finns en förteckning över coacher som är ”godkända” av det internationella förbundet. För att komma upp på den listan skall man ha den högsta nivån i det nationella förbundet ( be included in the list of coaches holding the highest grading by his/her national member federation). I Sveriges fall är det som bekant steg 4.
En coach som länge funnits på denna lista är Charles Barton, numera i LF Basket . Trots att han alltså intygas ha den högsta nationella nivån ”tvingades” han som bekant gå den steg 4-utbildning som just nu pågår för att få fortsätta coacha i den svenska ligan.
Och trots att man intygas ha den högsta nivån finns bland annat följande svenskar på listan över ”FIBA approved coaches”: Ludde Degernäs och Benny Johansson från SBBK, förbundskaptenen Brad Dean, landslagschefen Jonte Karlsson samt Anna Höglund. Ingen av dem är steg 4-godkända, men finns icke desto mindre med på listan hos FIBA.
Nu kanske någon tror att man på eget bevåg kan anmäla sig för inträde på FIBA-listan utan det svenska förbundets vetskap, men så är det inte. Det finns nämligen en administrativ avgift att betala för varje person som skall komma upp på listan och det är SBBF som skall göra det.
Det svenska förbundet anmäler slentrianmässigt alla landslagscoacher att bli ”FIBA approved coach”. Det är anledningen till att några av dem finns på listan, trots att det i själva verket är både fel och meningslöst. Därför att de saknar den högsta nationella utbildningen, och för att FIBA har som krav att endast landslagens head coacher skall finnas där.
Jag vet inte hur andra reagerar, men själv får jag bara Kafka vibrationer av att någon får ett intyg på att han/hon har den högsta nationella tränarutbildningen och blir certifierad av det internationella förbundet på de grunderna, men när det kommer till kritan godkänns man inte på hemmaplan därför att man anses sakna den högsta nivån. Jisses.
Notera: Åsikterna som uttrycks i krönikan är helt och hållet mina egna och skall inte uppfattas som ställningstaganden från SBBK.
Av: Tapio Joulamo
